Idag har jag ätit igen.
alldeles för mkt.
aaaaaaalllldddeeellleeess för mkt...
detta måste få ett end...
och nu börjar det.
nu ska jag kämpa.
har sagt det sååå många gånger innan men nu är det dags.
imon ska jag knappt äta något, inte på lördag heller.
måste straffas för allt jag har ätit nu.
sen nästa vecka börjar allt.
då blir det lite ordning iaf.
men, men det är svårt.
det är riktigt svårt.
men nej nu är det dags.
nu!

ska börja med "godisförbud" ingen läsk, choklad, godis, chips, ostbågar, nötter, popcorn, kakor/bullar, och ingen ost heller. Jag är offeciellt beroende av ost. och DET är läskigt...

NU BÖRJAR DET! 

Jag kan väl oxå bli smal? eller?
jag vet inte,
känns ganska hopplöst faktiskt.
men får helt enkelt äte mindre, träna mer.
nu börjar det.
helvetet...
men efter kommer paradiset.

klockan är mkt och för att orka borde jag sova,
men jag vill inte sova för att jag vet att antingen vaknar jag upp normal imon eller med tanken att vilja hoppa. vilja försvinna. vilja dö. den känslan är inget jag direkt längtar efter...
men den försvinner inte...

jag vet inte vad jag ska ta mig till, <3 

Jag är trött på att vara som jag är.
beroende.

av mat.

men nu är det slut.

aldrig mer.

jag lovar.

jag kan inte andas för att jag har blivit så tung.

jag orkar ingenting längre.

imon ska jag spela.

det kommer gå dåligt bara för det.

fan.

men nu är det slut.

nu ska jag börja äta mindre.

bättre.

och dricka mer.

nu

är

det

slut

på

denna

skiten! 

halloj!

kom just hem från skolan och sitter här vid tvn och bara tar det lugnt. Efter allt som hade hänt igår var jag sjukt trött idag i skolan fast jag hade sovit i typ sju timmar inatt. Det var riktigt skönt att komma hem, helt sjukt.
Fast skolan är väl ändå helt okej antar jag.

Klockan är snart halv och vid fem åker vi nog härifrån mot Halmstad!
Inte jätte taggad men det kommer snart. :)

Men nu ska jag bara chilla lite så,!  

klockan är halv åtta och det är strax dags för mig att kämpa mig till skolan. Jag vaknade av någon anledning som om jag var mitt i stress, jag vet inte varför. Hela livet känns stressat nu. längtar till om någon månad då man har kommit in i livet. Jag ser ut som något riktigt fult, skabb är jag. Men idag får det var så. Min ursäkt är mina ångestattacker, inte för att jag tror att någon skulle fråga. 

Mina ögon är trötta av djup sorg och gråtande. Sovit nästan sju timmar och ändå dödstrött så. Allt känns meningslöst. Det är inte så att jag hatar livet. Jag känner ingenting, det är tomt. Helt tomt. 

När jag kommer hem ska jag cykla tror jag. För jag får inte springa iaf, får inte trötta ut benen till imon. Stänger av mobilen idag. Orkar inte höra allas tjat. Jag är som jag är antar jag. En människa bland tusen andra, men så sjukt annorlunda. 

vad gör man när man inte kan sluta gråta, av ingen anledning, ger man upp eller kämpar man?

Du gör så att jag inte kan sova,
du ger mig oroliga drömmar,
du får mig att bli en idiot,
och ändå kämpar jag för dig.

förlorade just en av mina bästavänner, 
jag vet inte varför,
hon bara sa att vi skulle skita i varann av någon anledning,
jag gör som hon vill,
hon är min vän så.
jag kommer alltid älska dig Cajsa.

Imorgon åker jag till Halmstad för att tävla, det ska bli gott!
hoppas jag. 
vi får väl se hur det går antar jag, svårt motstånd eftersom jag inte är så bra på ja badminton, eller jag det mesta.

min fot håller på att somna och det kittlas sådär.
får se om jag kan sova nåt inatt. 
tack.
 

Jag flammar upp, blir helt varm i kroppen. Jag blir arg, riktigt arg, eller riktigt, riktigt ledsen. Jag vill skrika. Vill skrika rakt i ditt ansikte. Du skadar mig. Förstå...

Jag har så mycket känslor inom mig, vet inte vad jag ska göra med de.
Vet inte vad det är för känslor.
De bara kommer.
Alla bryter ut samtidigt och jag börjar störtgråta.

Jag vet inte hur, vet inte varför, det bara är så.
I miss you.

Alla pratar med mig, jag vet inte vad jag ska säga, inte hur jag ska reagera. så jag försvinner. jag flyr. från mig själv och från alla andra. Försöker att fly från livet men det är inte lätt.
jag vill bara ha Dig här.

jag saknar dig,
det är väl en bra början, eller?
det är ju så hela min historia börjar.
med en jävla massa saknad.
saknad efter dig.
det är svårt att förklara, ingen förstår.
jag är djupare än havet det vet jag.
mina känslor är starka, jag kan inte hålla mig borta.
det är svårt att hantera. 
jag vet inte hur man gör.
inte för att någon bryr sig eller kommer läsa detta.
men när du är som ensammast måste du väl hitta något/någon att prata med, och eftersom ingen skulle förstå är det såhär det får bli.

till att börja med är jag en tjej på runt 14 år.
jag är för liten för att älska någon.
det enda jag ska älska är min familj och möjligtvis min hund om jag hade haft nån. vilken hade vatt skönt, aldrig vara ensam. fast jag älskar att vara ensam men ni förstår vad jag menar. 
jag bor i ett blått hus och för er allas egen skull hoppas jag att ni aldrig träffar mig. jag gör allt svårare för er. med mig är allt problem. jag klagar på allt och jag gråter till alla filmer. jag har starka känslor inom mig och det känns som att jag är den enda i hela världen som har det. jag bara önskar att det fanns nån som förstod. men nej.

jag är överlag en blyg men pratsam person. Bror helt på vem du är. Jag är helt ensam inom mig och det finns ingen som är som jag. Jag bryr mig om alldeles för mkt men jag gör inget åt det. Jag vill bli en ny männsika och detta ska bli min vändpunkt. Det är därför jag skriver. Jag börjar nu. Detta är slut på den jag var och början på den jag ska bli.

En annan sak är att jag är för stor, jag äter för mycket och jag vet inte vad jag ska göra åt det, jag vet att det bara är att inte äta så mycket men det är en drog precis som du är. Jag vill försvinna men ändå stanna kvar.