klockan är halv åtta och det är strax dags för mig att kämpa mig till skolan. Jag vaknade av någon anledning som om jag var mitt i stress, jag vet inte varför. Hela livet känns stressat nu. längtar till om någon månad då man har kommit in i livet. Jag ser ut som något riktigt fult, skabb är jag. Men idag får det var så. Min ursäkt är mina ångestattacker, inte för att jag tror att någon skulle fråga. 

Mina ögon är trötta av djup sorg och gråtande. Sovit nästan sju timmar och ändå dödstrött så. Allt känns meningslöst. Det är inte så att jag hatar livet. Jag känner ingenting, det är tomt. Helt tomt. 

När jag kommer hem ska jag cykla tror jag. För jag får inte springa iaf, får inte trötta ut benen till imon. Stänger av mobilen idag. Orkar inte höra allas tjat. Jag är som jag är antar jag. En människa bland tusen andra, men så sjukt annorlunda. 

vad gör man när man inte kan sluta gråta, av ingen anledning, ger man upp eller kämpar man?

Du gör så att jag inte kan sova,
du ger mig oroliga drömmar,
du får mig att bli en idiot,
och ändå kämpar jag för dig.

förlorade just en av mina bästavänner, 
jag vet inte varför,
hon bara sa att vi skulle skita i varann av någon anledning,
jag gör som hon vill,
hon är min vän så.
jag kommer alltid älska dig Cajsa.

Imorgon åker jag till Halmstad för att tävla, det ska bli gott!
hoppas jag. 
vi får väl se hur det går antar jag, svårt motstånd eftersom jag inte är så bra på ja badminton, eller jag det mesta.

min fot håller på att somna och det kittlas sådär.
får se om jag kan sova nåt inatt. 
tack.