Såna jävla idioter. vafan. skulle sprungit hem från mötet. men nej det är för mörk?!?!?! what a fuck?!?!?! Va e de för jävla skit. stressat o lagt upp hela dagen för att kunna göra det o sen bara nej? När man försöker göra nåt vettigt i sitt liv så nej. nu måste jag istället springa på tisdag då ja.
Jaja men det är bra, springa måndag, springa o träning tisdag, springa o träning onsdag, träning torsdag. Jaja det är deras fel om jag kolapsar. Jag är så jävla arg vill bara skrika, ta sönder något, gråta, dö, döda någon annan. Fan! Nu kan jag inte få nån ro till att göra något. Helvete att jag ska va så jävla stressad i allt! Måste planera varje sekund av mitt liv för att det ska funka. och det gör det inte ens. Imon måste jag verkligen plugga det sista och dessutom lära mig massa låtar... o detta på cirka en två timmar... yes!

Break away from everybody. Break away from everything. If you can't stand the way this place is, take yourself to higher places.

I hate everything about you. Why do I love you?!

You hate everything about me.  Why do you love me?!

Finns bara en sak att säga:
jag är dömd att misslyckas... 

Jag har snart prov och måste plugga. Det var det dagen var tillför. Jag klarade nån halvtimme timme, sen helt plötsligt vaknar man av att telefonen ringer springer ner, välter ett glas med pärongrej, sen lägger de på.
 
Jag ska strax ta tag i det igen, efter att jag nu har ätit massor. Igen...
Vad ska jag ta mig till?
Fast just nu känns det inte omöjligt. Ska dock snart äta middag, men sen ska jag inte äta mer idag. 

Ska kämpa mig ut på en springrunda senare ikväll och sen nästa vecka ska jag inte misslyckas en enda dag!
Det FÅR jag inte... 

It feels impossible... you are impossible... He's  impossible... I am impossible.

Jag är arg. Helt enkelt sagt är jag arg. Jag vet inte varför men inuti är jag arg. Så när något går lite dåligt känns det som om världen ska falla itur.
Jag skriker, snäser, är elak. Vad ska jag göra? Känns som om jag skulle kunna slå sönder något eller börja gråta i vilken sekund som helst. Men jag håller ihop det, det gör jag, kämpar verkligen. Hellre visa mig arg än ledsen det är nog därför jag skriker, och är sur. Jag vet inte varför jag är arg, om det är för att jag är trött på livet. Men på nåt sätt känner jag mig liksom ändå ganska glad inuti. Det går till ofrån. Jag är väldigt glad men såfort något är jobbigt eller går dåligt blir jag arg. Riktigt arg. Allt gör mig förvirrad. hmm...

Men iaf, imon blir det hem o försöka läsa lite judendomen och sen tigga lite massage av pappa (a)
På lördag blir det upp tidigt och åka till Eslöv för seriespel, blir dock bara två dubblar för mig. Men ska bli ganska chill ändå :) Sen när man kommer hem bär det nog av till staden för att kolla bio med lilla Jennifer:)
Sen hem o sova och Söndagen, ja det är bara en söndag ^^

puss, (L 

Jag behöver seriöst hjälp...

Idag har jag sprungit från ena stället till andra för att hinna med allt jag skulle göra. direkt efter skolan hade jag dock en timme fritt och såklart blev det mat...
jag vet inte vad jag ska göra. Hade behövt plugga då men nej det blev inte alls som jag hade tänkt...
jag klarar inte av detta. Måste göra saker hela tiden för att inte tänka på honom, han besöker min hjärna varje dag, varje minut, sekund.
Utom när jag äter eller tränar riktigt hårt. Mellan bollarna jag tar tänker jag på honom, det är hemskt.
Jag vet inte vad jag ska ta vägen.
Jag vet bara att jag måste lära mig att inte låta det gå ut över mat.
Jag orkar inte med att göra det jag gör, stressa som jag gör. Jag går upp i vikt av det. Blir trött av det. Det sliter ut mig. Men jag vet också att om jag inte gör något äter jag. Jag äter för att förtränga tankarna på dig. Det känns inte så hemskt då. Det dämpar smärtan. Men om jag vill lyckas inom min sport får jag inte göra så, det får mig att bli tung, inte kunna andas och därför inte kunna springa.
Det gör också att jag förlorar tid till att göra roligare saker.
Det gör också att jag inte orkar träna lika hårt, och jag kommer efter med läxor,.
Jag behöver hjälp, och det är nu.

<3 

jag kan inte.

det går inte.
jag mår illa.
så illa att jag knappt kan röra mig.
det har hänt igen.
varje dag är det nu.
jag bara äter och äter och äter.
jag tycker inte ens mat är gott nu.
jag vet inte vad jag ska ta mig till.
två dagar tills lägret.
tror jag skippar mat tills det.
ja.
jag skiter i att äta nu.
till då.
fan jag är sämst...
så äcklig...
så ful...
jag borde göra något åt det, det vet jag.
men något har satt sig i min hjärna.
jag behöver inte äta.
nu ska jag inte äta.
jag mår illa.
riktigt illa.
men jag kan inte spy. 

Idag har jag ätit igen.
alldeles för mkt.
aaaaaaalllldddeeellleeess för mkt...
detta måste få ett end...
och nu börjar det.
nu ska jag kämpa.
har sagt det sååå många gånger innan men nu är det dags.
imon ska jag knappt äta något, inte på lördag heller.
måste straffas för allt jag har ätit nu.
sen nästa vecka börjar allt.
då blir det lite ordning iaf.
men, men det är svårt.
det är riktigt svårt.
men nej nu är det dags.
nu!

ska börja med "godisförbud" ingen läsk, choklad, godis, chips, ostbågar, nötter, popcorn, kakor/bullar, och ingen ost heller. Jag är offeciellt beroende av ost. och DET är läskigt...

NU BÖRJAR DET!